Denna gång bad vi kommittén spana om vad som händer kring vårt område och de professioner vi arbetar i utifrån en politisk lins:
Vilka utmaningar och möjligheter finns kring vår profession utifrån politiska beslut och insatser? Vilka regelverk och satsningar kommer få genomslag på hur akademisk kunskap kan nyttiggöras? Till exempel Sveriges ordförandeskap i EU första halvåret, där prioriteringarna satts till säkerhet - enighet, konkurrenskraft, grön omställning och energiomställning, demokratiska värden och rättsstatsprincipen. Eller Tjeckiens ordförandeskap andra halvåret med fokus på hållbarhet, fortsatt klimatomställning, jordbruk, skogsbruk och livsmedel.
Till detta möte hade vi speciellt bjudit in Joakim Jakobsson från RISE, chef för samhällskontakter vid avdelningen strategiska externa relationer. Han inledde med att ge sin spaning vad han ser ur ett politiskt perspektiv, både nationellt och europeiskt.
Vi diskuterade bland annat att relevansen för vår typ av roller ökar, gränsgångarna blir allt viktigare. Men även att det skiljer sig mycket åt gällande hur mycket olika länder satsar på innovation och utveckling. Sverige ligger betydligt lägre än många andra länder i Europa.
En av Joakims spaningar var EU-kommissionens svar på USA:s ”Inflation Reduction Act” – ”The Green Deal Industrial Plan”. Målsättningen med planen är att stärka de europeiska industriernas konkurrenskraft enligt EU-kommissionen, och föra EU ytterligare ett steg närmre klimatneutralitet 2050.
Han tror att det kan komma att sätta svensk industri i ett utmanande läge då förutsättningarna ser bättre ut för andra länder. Tanken är att staten ska vara med och dela den ekonomiska risken och vårt nationella stöd för svensk innovation är en droppe i havet jämfört med till exempel Frankrike och Tyskland. Som det ser ut nu så går Sverige åt ett annat håll än övriga EU och satsar inte på innovation och utveckling i samma utsträckning som många andra. Satsar vi nationellt mindre på innovation är en risk att FOI intensiv industri kan komma att få det tungt.
Institutens roll är att stärka den industriella konkurrenskraften. Det har länge pratats om vikten av hållbar utveckling och klimatomställning. Men i och med det nya säkerhetsläget så blir det i stället mycket fokus på stärkt beredskap och resiliens. Bland annat så pågår en utredning om industrins försörjningsberedskap. Detta skulle kunna bli en väg mot mer behovsstyrd innovation. Vi skulle kunna se krisen som möjliggörare, att vi behöver samverka för att belysa utmaningarna.
Generellt är det mycket nedskärningar runt om i landet, rent ekonomiskt. Detta innebär också mindre satsningar på innovation. Med andra ord blir det inte mer pengar till vår bransch men vi ska bidra till omställningen. I Norge däremot avsätter det norska forskningsrådet dock mer medel till forskning vilket indirekt blir mer medel till innovationsstödet.
På utbildningssidan verkar yrkeshögskolorna vara en trend, de är ett sätt att möta arbetsmarknadens behov. En annan är stora, breda utbildningar där flera lärosäten är med. Anledningen till detta tros vara att digitaliseringen öppnat upp för möjligheten att erbjuda utbildningar på ett nytt sätt. Men också att det finns en brist på lärare och att det starka hållbarhetsintresset hos studenter gör att fler lärosäten behöver kroka arm.
IVA har nyligen släppt en rapport där de sammanfattat många intervjuer med olika nyckelpersoner i och kring lärosäten: Rätt strategi på lärosätet ger fler hållbara entreprenörer - IVA Dessa resultat ingick i ett nordiskt-baltiskt samarbete. Avsikten var att se hur man skapar de bästa förutsättningarna för hållbart entreprenörskap i universitetsnära miljöer, och detta är ju lika relevant för innovation.
En annan spaning är att vi har en regering med en splittrad syn på vikten av innovation. Vi ser tendenser av att grundforskning anses viktigare än nyttiggörande. Snart behöver regeringen dock sätta ner foten. Vad kommer exempelvis FOI-proppen landa i? Och vad kommer att hända med resultatet av forskningsfinansiärsutredningen?
Näringsdepartementet lägger mycket tid på att se över innovationsfrämjarsystemet. Stor del av proppen kommer därför mest troligt att komma från utbildningsdepartementet och då anar vi att det stora fokuset kommer att ligga på forskningssidan, snarare än innovation. Tillämpning av forskning (ej grund) kommer att lida. Det finns till exempel inga indikationer på att proppen kommer att satsa på att ge finansiering för samverkan. Vilket kommer att leda till att förutsättningarna för att samverka blir ojämlika. Finns det inget utrymme för svensk medfinansiering i europeiska initiativ innebär det missade möjligheter, då det krävs att Sverige gör en investering för att få tillbaka en del av medlemsavgiften. Detta är en fråga som drivs av bland andra RISE. Ytterligare en spaning är att Vinnovas anslag med all sannolikhet kommer att minska.
Då en stor del av departementens fokus nu ligger på Sveriges ordförandeskap i EU kan dock förändringar i systemet komma att senareläggas.
Många politiker verkar anse att medel till innovationsstödet enbart är ett sätt ett ge små bolag, som inte klarar sig själva, konstgjord andning. Vi som är i systemet har en annan bild och vet hur viktigt innovationsstödsystemet är. Vi behöver göra våra röster hörda, vara aktiva och dela våra synpunkter. Annars kan vi få det tufft.
Fler och fler vänder sig till andra finansiärer än de nationella, framför allt EU-finansiering. De nya EU-programmen skapar också nya möjligheter där flera nationella parter kan ingå. Vi behöver dock bli bättre på att prata med varandra och skapa match making nationellt. Vi är ett litet land som borde kunna känna till varandras kompetens och kroka arm mer nationellt. Vi borde utnyttja att vi är små och se det som en möjlighet. Vi saknar dock forum där alla kan träffas. Vi får förfrågningar från dem vi träffat eller jobbat med tidigare. Men vi behöver kroka arm med fler. Detta kräver en investering; nya arbetssätt, konsortier och samarbetsplattformar.
Vi behöver också öka vår kompetens i och med det nya finansieringslandskapet; vilka vägval vill vi ha visade? Och även inom detta område göra våra röster hörda och prata med finansdepartementet om de möjligheter vi ser med att ingå i EU-projekt. I dagsläget är det väldigt få som pratar med beslutsfattarna. De måste få höra för att förstå. Det finns en negativ finansiering, i form av missade satsningar, om vi inte gör det. Om vi inte är med blir vi efter, försenade och får mindre muskler.
För att få gehör för våra frågor i den politiska debatten borde vi adressera våra frågor gemensamt, med en samlad röst. Vi kan till exempel skicka in gemensamma skrivningar. Även våra forskare kan vara kunskapskällor, vi kan lotsa till dem som bör vara aktiva i framtagandet av olika policyunderlag. Inga politiker eller utvärderare vill göra något dåligt. Blir vi bättre på att föra fram våra perspektiv så har de möjlighet att fatta bättre, mer underbyggda beslut.
Inom IVA avser starta upp ett nytt projekt under våren ”Framtida myndighetsutövning för grön omställning och svensk konkurrenskraft”. Målgruppen för projektet är främst politiker, myndighetschefer och offentliga beslutsfattare på regional och nationell nivå. Beslutsfattare inom näringslivet är en viktig målgrupp samt part i projektets löpande arbete likväl som kunskap inom akademin. Projektet syftar till närmare samarbeten och en kunskapshöjning. Det ska vara proaktivt och samlat och bidra till att få igenom fler finansieringssatsningar.
En avslutande spaning är att Deeptech diskuteras ju aktivt just nu, inte minst på Vinnova, Tillväxtverket, Näringsdepartementet, inom politiken och inte minst i EU.
Här kommer tre rapporter kring detta som någon av er kanske kan tycka är intressant, för er som vill hålla er i loopen i diskussionen:
· Förutsättningarna för deeptech i Sverige (Vinnova och Tillväxtverket)
· Kartläggning av svenska styrekområden inom deeptech (Vinnova)
· Från forskning till konkurrenskraft (Tillväxtverket)