Hur kan samverkan och spridning av forskning och innovation bidra till att minska effekterna av pågående och kommande kriser?
Vad kan vi som agerar i innovationssytemet göra för att bidra till förbättring, uthållighet och kraftsamling för att bädda för innovation även i utmanande lägen? Kriser är kända att driva på utveckling: Hur tar vi vara på möjligheten att ställa om till en på alla sätt hållbar framtid – för människor, miljö och samhälle?
Hur styrs vår förmåga till snabb omställning och möjlighet att rikta insatser mot nya behov av finansiering och reglering? Hur kan vi ses som samhällsrelevanta och uppleva engagemang av vad vi gör? Hur säkrar vi att insatserna ger verklig nytta? Hur kan vi förstå vår roll i sammanhanget och vilken nytta vi har möjlighet att göra utifrån den kris vi hanterar och det aktuella läget?
Förmågan att ställa om är nödvändigt vid kris, men nyttigt även annars. Vi behöver inte kriser men vi kan dra nytta av det och inte slösa bort de möjligheter som en kris väcker. När krisen inträffar samlas vi under samma fana, blir mer enade och får större mandat till förändring. Det kan även skapa en större insikt och vara motor till nya idéer som sedan kan skalas. Kriget i Ukraina har enat Europa, vi har en gemensam fiende. Frågor som rör flyktingproblematiken har fått nya lösningar som kan skalas till framtiden.
Vi ser också en ökad förståelse för kommande hot, vilket bygger en förmåga hos fler; det kanske drabbar oss också? Mer stabila strukturer byggs upp och vi ser en större tillit mellan organisationer. När något blir akut kan vi inte lösa allt själva, vi behöver varandra. När det kommer till samarbeten mellan organisationer finns det så många fördomar att skylla på istället för att närma sig varandra och mötas i problemet. I kriser ser vi mindre av detta och vi vågar fråga för att vi behöver varandra på ett annat sätt. Vi behöver mötas i dialog och bygga kunskap tillsammans.
Vid akuta lägen värderas kunskap högre och vi vågar testa mer. Vår villighet att gå utanför ramarna ökar och detta är något vi kan lära från kristider och ta med oss även när vi inte befinner oss i kris.
I vår bransch har de länge setts som viktigt att något är unikt och nytt. Det borde dock inte vara det viktigaste, utan det borde vara att innovationen bidrar till ny kunskap i samhället. Många idéer som hamnar i byrålådan lämnar inte denna. Men i krisens spår ser vi också att det blir verklighet av gamla innovationer som nu kan göra nytta. Ofta finns idéerna redan där men det måste också bli verkstad. Vi borde arbeta mer för att få fram dessa gamla innovationer och hitta entreprenörer som kan driva dem framåt. Kanske införa ett assistsystem så detta kan göras nationellt?
Utöver att se till att det blir verkstad och testa nytt är det även viktigt att stanna upp och reflektera. Hitta stormens mitt med lägeskoll och lugn när det är ett akut läge. Har vi ett för stort fokus på att komma till lösning direkt blir det lätt för mycket fokus på de teknikbaserade lösningarna. De ses ofta som den snabba lösningen och andra aspekter, såsom t.ex. jämställdhet, kommer i skymundan.
Det finns också stora risker när vi styrs för mycket av trender och incitament. Det som det snackas mest om och det som får projektmedel. Ett exempel på detta är Deep Tech i Frankrike. De lägger mer pengar på detta område än hela hållbarhetsarbetet. Och deras ekonomer har börjat kallat sig fin.tech.
Sist men inte minst, att förstå turbulens och utmaningar innan men drabbas av dem är svårt. Det kanske inte finns några verktyg eller kunskap sedan tidigare och risken är att man inte vågar be om hjälp. De organisationer som klarar sig bäst i turbulenta tider är de som kan ställa om och har möjlighet att ta hjälp av andra. Vi behöver våga testa och våga fråga!