Spaning från SNITTS Omvärldsbevakningskommitté: Kompetens

Inför månadens möte i Omvärldsbevakningskommittén bad vi medlemmarna att göra en spaning inom området Kompetens. Vilken typ av kompetens behöver innovationsfrämjare för att vara rustade för framtiden? Det sker stora förändringar i vår omvärld, dels i den typ av innovativa bolag som är högt prioriterade nu (exempelvis Deep Tech) och dels i den pågående samhällsomställning (till exempel grön omställning av transportsektorn, cirkulär ekonomi, digital omställning, AI osv.). Vad har dessa faktorer för inverkan på det typ av stöd som innovationsrådgivare ska kunna ge idébärare?

Den samlade bilden i kommittén är att vi behöver ny kompetens men även att gammal kompetens som vi redan har kan ha fått större relevans i den tid vi befinner oss i.

Lågkonjunkturen gör att vi kommer närmare behovsägaren. Det blir än viktigare att det vi satsar på har hög kvalitet, ger snabbare resultat och att resultatet har högre relevans.

Genom att använda Inner Development Goals kan vi få guidning till att relatera idéerna mot omvärlden på ett bättre sätt. Innovationsstödet kan i detta arbete fungera som översättare och stötta idébäraren.

Komplexa problem kräver avancerade lösningar som inte enskilda individer har kompetens, eller kapacitet, att ensamt lösa.  Samarbeten blir allt viktigare och i och med detta så ser vi också att samverkansstödet och innovationsstödet länkas allt mer. Det innebär att idéägare ofta kan vara samma som behovsägaren, dvs att idén inte kommer från ny kunskap i akademin utan snarare från ett (samhälls)behov. I det akademinära innovationsstödet ger vi bara stöd till sådana idéer om de kan kopplas till samverkan med akademin, vilket innebär stöd till en grupp personer som samproducerar ny kunskap och tillsammans agerar idébärare.

Bland annat behöver vår profession guida forskare och andra idéägare mot rätt samarbetspartners och även hur de kan koppla upp sig mot större miljöer. Till exempel kompetenscentrum och innovationskluster som finns runt om i landet. Förutom att arbetet i dessa ska leda till ny kunskap så ska det även möjliggöra nätverk så att rätt kompetens matchas mot de behov som finns.

Våra samarbeten behöver ske på tvärs av traditionella gränser och silos. Men vi behöver även ”transdisciplinarity”, dvs kompetenser på tvärs av såväl vetenskapsområden som sektorer och kulturer.

Som innovationsrådgivare behöver vi tänka både på de samarbeten som kan behövas här och nu men även planera vägen framåt. Genom att hjälpa idéägaren att styra valet av samarbetspartners kan vi skapa en bättre utväxling framöver. Utöver långsiktighet behöver vi även tänka större. Den primära drivkraften borde komma från– vad är det vi vill uppnå, vilka är de stora utmaningarna vi måste lösa? 

Kommittén poängterade att alla företag inte vill växa och genom det utsätta sig för risk. Men oavsett om företaget växer kan det gynnas av bättre samarbeten. De allra flesta företag i Sverige är så kallade mikro-företag, över 96 %. Vi borde bli bättre på att nyttja kompetensen i dessa företag som dessutom behöver samverka med andra då de är för små för att ha alla resurser in-house. En exempelmodell är dataspelsföretag som oftast är enmansföretag. När de får in ett större projekt anställer de inte fler utan bildar konsortier. 

Utöver ovan nämnda ser kommittén även följande kompetens-behov:

• Kunskap om, och säkerställa att vi uppfyller rådande kvalitetsstandarder och andra liknande krav
•  Kunskap om etik och sekretess 
•  Vi behöver skapa utrymme för att träna vår förmåga att alltid leva i ständig förändring, våga ta risker och lotsa idébärarna på en obanad väg
•  Grundläggande kunskaper i AI, digitalisering och Deep Tech. Vi behöver kunskap för att kunna mäkla och koppla rätt i dessa case. Vilka parter ska vara med och möjliggöra?
•  Samtliga innovationsrådgivare borde jobba med hållbarhet i sina case och lära sig verktyg som till exempel SDG Impact Assessment Tool. 
•  Nya sätt att tänka affärsmodeller – förmågan att tänka bortom traditionella kommersiella värdekedjor och affärsmodeller. En hjälp i detta kan vara RRI-ramverket som ger många bra perspektiv att bygga på.
• Individerna är avgörande, därav ser vi behovet i en kurs inom rekrytering.
  Kommittén har sett att det finns olika initiativ för att stärka valorisering av forskning. I Antwerpen har de inför ett valoriseringsprogram där starka forskningsmiljöer kan bilda forskningskonsortier och ansöka om att anställa en person som enbart jobbar med valorisering. Att använda personer från forskningsmiljöer för att öka valorisering och nyttiggörande görs även på Linköpings universitet. Men för att det ska fungera är det av största vikt att hitta rätt person. Utöver att attityden behöver vara rätt måste personen i fråga även vara någon andra lyssnar på, ha förmåga att bygga relationer och lära ut av sin kunskap.
• Dualiteter, motsättningar och möjligheter som vi behöver balansera mellan. 
• Storytelling, vi behöver bli bättre på att föra fram vårt budskap. Men även bli bättre på att vara tydligare och välja rätt ord. 
• Våga blotta våra luckor och ta in experter när vi som innovationsrådgivare inte har spets nog. Att kunna släppa ett case vidare blir allt viktigare för att säkra långsiktighet.